Vi började loppet i en annan startgrupp än den vi egentligen hade tänkt (vi = jag och Elin, min "springpartner") för vi trodde att det skulle bli mindre trångt då. Det blev det inte. Det blev i stället så att vi sprang på i ett alldeles för högt tempo, men vi drog oss ut mot kanten så att vi kunde sakta ner tills vi kände oss mer bekväma.
Efter ungefär halva loppet var det väldigt jobbigt, i början var det så mycket runtomkring att se på och lyssna på, men efter kanske 7km kände jag och detta banne mig skulle gå! Då kunde jag ha klarat mig i mål på vilja. Men det behövdes inte. Kunde öka farten successivt hela sista kilometern, det var en härlig känsla att springa på allt jag hade den sista biten.
Låter denna bilden berätta om resultatet, ingen fantastisk tid, hade hoppats på lite bättre! Förra milen sprang jag på 68.
På torsdag ska jag till gymmet, nu är det dags att ta tag i musklerna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar